Waterfall in the rainforest

Idag fick pappan äran att följa med skolan på utflykt. Vi hyrde en moppe och satte kurs söderut på ön tillsammans med skolbussen och några andra vuxna på andra moppar.

Efter 20 minuter längs vägar i fantastisk natur var vi framme vid regnskogen och den lilla bäck vi skulle följa. Bäcken mynnade ut i den här dammförsedda sjön.

Efter lite fruktmellis började vår vandring. Först gick vi längs med sjön en liten bit. Barnen gick snällt och fint på led och det märktes att de tyckte att det var spännande.

Det var verkligen storslagen natur och obeskrivligt vackert. Luftfuktigheten gjorde sitt så efter ett tag var alla kläder våta.

Stigen gick både i och över bäckar, det var branta stup med ett uppspänt rep som ända skydd mot att falla ner i avgrunden.

Vi vadade fram och på sina ställen var det vatten upp till knäna. Helt plötsligt började en flicka i femman att skrika hysteriskt, djungelpappan rusade fram för att se vad som hänt och på hennes fot hade en blodigel sugit sig fast. 

Efter lite dragkamp med den slemmiga varelsen stod pappan som segrare och flickans fot var icke längre ockuperad. 

Det var tyvärr inte den enda blodigeln som hittades på barnen, totalt tror jag att 4 tjejer fick sugmärken, varav Nellie hade två objudna gäster på sin kropp. Tur att hon hade pappa med sig!

Efter en stunds vandring kom vi fram till Bat Cave. Här gick vi in och barnen fick utforska grottan med sina ficklampor. De hittade spindlar och fladdermöss. Och utanför grottan såg vi ett djur som vi tror var en sengångare sittandes uppe i en palm.

Vi lämnade grottan och promenerade vidare, längre in i regnskogen. Så småningom såg vi den här efterlängtade skylten. Vandringens mål var i sikte.

Vi kom fram till en liten sjö vid foten av ett berg där det rann ett vattenfall nedför klipporna. Här kunde vi hoppa i och svalka av oss efter den knappa timmen långa vandringen.

Vattnet var klart, friskt och ganska friskt.

Det kan väl knappast räknas som ett särskilt stort vattenfall, men det var ändå bra tryck i strålarna när man stod mitt i fallet.

Här står de 15 tappra barnen och deras bonusrektor och poserar inför de ivriga fotograferna.

Vi stannade kanske en halvtimme innan vi vände tillbaka och tog oss ner till Klong Jark Bay, eller Waterfall Bay som stranden också kallas.

Här intogs den medhavda lunchen i skuggan av ett träd på stranden. Det var verkligen en mysig liten strand, så hit återkommer vi säkert trots att det var en bit att köra.

På vägen hem fick vi tyvärr punktering på framdäcket på moppen vilket gjorde att barnen fick tränga ihop sig på skolbussen medan pappan fick stanna kvar och försöka hitta en moppemek någonstans. Lyckligtvis fick han sällskap av bonusrektorn, hittade mekaniker relativt snabbt och hann även njuta av den kallaste och godaste ölen hittills på resan...

Så var det med det!